Herrnhaag — en ny församling.
Vid ett besök i Berlin kommer han till tals med kung Fredrik Wilhelm I och vinner honom till gynnare och vän. Han har en hovpredikant vid namn Jablonski, som är bärare av den gamla Brödrakyrkans biskopsämbete, invigd av en svåger till Jan Comenius, som i sönderfallandets och undergångens tid hade velat säkra Brödrakyrkans fortsatta existens, åtminstone genom det så bevarade biskopsämbetet.
På konungens inrådan och med Jablonskis medverkan vigdes nu Zinzendorf till den böhmiska Brödrakyrkans biskop. Kungen menar, att han därigenom skall ha en betydligt starkare ställning gentemot belackarna och med större kraft kunna hävda Herrnhuts rätt att leva vidare enligt de gamla traditionerna från den äldsta Brödrakyrkans tid. Det är också genom kungens förmedling som Zinzendorf får kontakt med kurfursten i Hessen. Denne erbjuder honom att med sin landsförvista skara, med dem som ännu inte fått fast fotfäste någon annanstans slå sig ner i hans land. Han är villig att till Zinzendorf upplåta det gamla bergsslottet Ronneburg i Wetterau. Det ligger öde och förfallet. I ruinerna har en brokig samling människor slagit sig ner och inrett sina mer än primitiva bostäder.
Där finns judar och zigenare, fördrivna sekterister, tiggare, landsstrykare och efterspanade brottslingar av alla kategorier. Men Zinzendorf accepterar och med sitt folk slår han sig ner mitt ibland eländets människor i Ronneburg. Han skapar ordning, där ingen ordning är. Med friskt mod går han och hans folk till verket, och omvärlden får med förundran se hur det av ”packet” i Ronneburg så småningom blir en ordnad kristen församling.
På ett område inte långt från grannslottet Marienburg, som förhyres av Zinzendorf, grundar han nu den andra stora stödjepunkten för Brödraförsamlingen, och den ger man namnet Herrnhaag. Man bygger kyrksal, boningshus, skolor och inrättningar av olika slag efter mönster från Herrnhut. Det blåser friska framgångens vindar över folket i Herrnhaag, samtidigt som det ”gamla” Herrnhut trots åderlåtningen vid den stora utvandringen dock fortsätter sitt liv och arbete och fortfarande utgör den förnyade Brödrakyrkans verkliga centrum.