Instruktionerna från 1767 kom att innehålla ett stort antal punkter om hur diasporaarbetaren skulle uppträda och förhålla sig vid sina besök bland de herrnhutiska kretsarna, i husförsamlingarna och med prästerskapet:
En opartisk kärlek till alla kristna människor vilken religionsförfattning de än har.
En broder skall inte inlåta sig i de lärostrider som finns inom religionen.
Att inte driva en viss uppfattning i samtal då man inte vet om den man talar med håller sin uppfattning för en ren sanning.
Att vara försiktig med att kritisera religiösa bruk som ex. biktstol.
Att vara försiktig i förhållande till prästerskapet och inte inlåta sig i diskussioner om deras fel och brister. Präster som är kritiska till Brödrakyrkan skall bemötas med moderation och kärlek.
Att söka samband med och stödja de präster som predikar i enlighet med Brödrakyrkan.
Att ta tillfället i akt att tala med folk var helst man träffar på dem t.ex. under en resa och på ett värdshus.
Att ha tålamod med människor som ännu inte nått fram till Jesus.
Ett huvudarbete i diasporan är att uppmuntra de svaga till tro.
Att inte sluta sig mot omvärlden då det skapar misstänksamhet och hindrar verksamheten.
Att inte försöka imitera en församlingsgemenskap då det kan väcka anstöt och skapa misstänksamhet hos överhet och omgivning.
Att lära känna syskonens hjärte-situation och yttre livsomständigheter samt gång genom livet.
Diasporaarbetaren skall ha inseende över societeterna: så att inga oordentligheter försigkommer i församlingarna, så att de inte blir så talrikt besökta att de väcker uppseende, och att på orter där kvinnorna kommer samman för sig själva inte en broder utan att ha med sin fru leder det hela.
Att församlingar hålls under lämpliga tider och inte sent in på nätterna.
Att inte undervisning sker under församlingarna utan läsande och sjungande.
Att man inte avvisar någon utifrån som vill närvara vid församlingarna.
Utsätts församlingarna för yttre tryck från överheten är det bättre att dela upp sig i mindre grupper men vinnlägga sig om att behålla kärlekens band.
Att inte införa kult och ritual från Herrnhut i societeterna då det kan väcka anstöt.
Att inte tvinga sig på någon utan att de själva få be om samtal och sedan inte avslöja privat eller offentligt vad man fått sig berättat.
Diasporaarbetarna måste vara noggranna med vilka som blir hjälpare i sällskapen på små orter där de själva inte kan bli kvar.
Det gäller att vara försiktig men inte dämpa den frimodighet som finns i de små sällskapen.
Fördelen med de små sällskapen är att de kan verka oförmärkt till skillnad mot de större som drar överhetens uppmärksamhet till sig och kan bli förbjudna.
En brännande kärlek till själarna och att utföra sitt uppdrag.
En exemplarisk vandel och att behandla alla lika.
Att vara anspråkslös och förnöjsam.
Nöja sig med enkel kost, fotvandring och hårda nattläger.
Att göra sig bekant med förhållandena dit man kommer och även med de religiösa bruken som man inte skall håna eller kritisera, samt avhålla sig från det separatistiska.
Att uppmuntra folket att gå till sina kyrkor och i djupaste respekt mottaga sakramenten.
Det är gott om diasporaarbetarna även de tar sakramenten tillsammans med folket i kyrkorna där de vistas.
Bruk och skick samt klädedräkt med rötter i Brödrakyrkan skall man vara försiktiga med att införa på sina orter då det kan väcka anstöt.
Att inte förlora kontakten med Brödrakyrkan och allt för mycket bli en del av de lokala förhållandena.
Hur förhålla sig till de i diasporan som önskar flytta till Brödrakyrkan fasta gemenskaper. Man skall vara försiktig att dra folk ur sina sammanhang då det inte alltid blir som det är tänkt om ett alltför hastigt och föga genomtänkt uppbrott sker och biavsikter kan yppa sig som sedan leder till förtal av Brödrakyrkan. Även att det hela får intrycket att Brödrakyrkan försöker värva och dra folk ur sina länder.
Från författaren Christoph Beck och “Diskretes Dienen. Die Instruktionen für die Diasporaarbeiter von 1767”. UNITAS FRATRUM Zeitschrift für Geschichte und Gegenwartsfragen der Briidergemeine Heft 76. Herrnhut 2018. Hämtad ur boken Herrnhutismen i Västsverige.