Greve Zinzendorf och snickaren Christian David var två nyckelpersoner som bildade den nya moraviska kyrkan i Herrnhut. Det tidigare namnet var bl a “Unitas Fratrum”, Brödrakyrkan, de Bömiska bröderna (på tyska känd som Herrnhuter eller Brüdergemeinde, på engelska moravian church). I Sverige finns två samfund kvar som har sina rötter i Herrnhutismen från 1700-talet, Evangeliska Brödraföramlingen i Stockholm och i Göteborg (vilka är oberoende av varandra och som under 1900-talet upptagits av Svenska Kyrkan).
När Zinzendorf insåg att Christian David och hans landsmän redan hade sin religiösa hemvist och ursprung i Brödrakyrkan i Tjeckien, så upplevde han att det var hans uppgift att bevara denna apostoliska rörelse.
let. Den är en av de äldsta protestantiska samfunden i världen, med ett arv som går tillbaka till den böhmiska reformationen på 1400-talet och Brödraenheten (Jan Hus) som etablerades i kungariket Böhmen. I västra delen av dagens Tjeckien ligger Böhmen och i den östra delen finner vi Mähren (på engelska Moravia).
Hussiternas rörelse som skulle bli den Brödrakyrkan startades av Jan Hus (engelska: John Huss) i början av 1400-talets Böhmen, i det som idag är Tjeckien.
Den katolske prästen Jan Hus motsatte sig vissa av den katolska kyrkans sedvänjor och läror; han ville särskilt att liturgin skulle firas på tjeckiska, att lekmän skulle ta emot nattvarden i båda slagen (bröd och vin – det vill säga communio sub utraque specie på latin), att präster skulle kunna gifta sig och att avlatsbrev och idén om skärselden skulle avskaffas. Eftersom dessa handlingar föregår den protestantiska reformationen på 1500-talet med runt 100 år, så hävdar vissa historiker att den Husitiska kyrkan var den första protestantiska kyrkan.
Rörelsen fick stöd av Böhmens kungahus i Prag. Jan Hus kallades dock till konciliet i Konstanz, som beslutade att han var kättare och den romersk-katolska kyrkan dömde honom till bränning på bål den 6 juli 1415.
Från 1419 till 1437 utbröt en serie hussitkrig, inledningsvis mellan olika katolska härskare och hussiterna, och sedan fortsatte den politiska situationen till ett hussitiskt inbördeskrig mellan de mer kompromissvilliga utrakvisterna och de radikala taboriterna. År 1434 besegrade en armé av utrakvister och katoliker dessa taboriter i slaget vid Lipany. Utrakvisterna undertecknade Baselpakterna den 5 juli 1436. Och inom femtio år efter Jan Hus död hade hans anhängare blivit självständigt organiserad som “Böhmiska bröderna” eller Unitas Fratrum.
Dessa var några av de tidigaste protestanterna mot påvedömet, som gjorde uppror mot Rom ungefär femtio år före Martin Luther. Vid mitten av 1500-talet var så många som 90 procent av invånarna i den böhmiska kronan protestanter.
Majoriteten av adeln var protestanter, och skolorna och tryckerierna som grundades av den herrnhutska kyrkan blomstrade. Perioden kom att kallas för den gyllene epoken.
Denna rörelse hade ett starkt inflytande på befolkningens utbildning. Även i mitten av 1500-talet fanns det inte en enda stad utan en protestantisk skola i de böhmiska kronområdena.
Motreformationen
Då Prags universitet var protestanternas händer kunde den lokala katolska kyrkan inte konkurrera inom utbildningsområdet. Senare, när kungen i Prag bestämde sig för att bli katolik och lyda under påven i Rom, så inbjöds Jesuiterna, med stöd av de katolska habsburgska härskarna, att komma till det böhmiska riket och etablera ett antal katolska utbildningsinstitutioner. År 1582 tvingade de fram nedläggning av de lokala protestantiska skolor.
Allt var fridfullt i Böhmen tills kejsaren Matthias, ärkehertig av Österrike, år 1617 lät sin starkt katolska bror Ferdinand av Steiermark att bli kung av Böhmen. Kung Ferdinan II 1619 trodde passionerat – somliga skulle säga fanatiskt – att territoriell och religiös enhet var oskiljaktiga. Han avvek aldrig från sin övertygelse att han hade en gudomlig kallelse att återupprätta det katolska imperiets glansdagar. Man kan undra vilka påtryckningar denna kung fick av Jesuiterna och påven i Rom, som ville återta de territoriella landområden och makt som de förlorade till protestanterma under 1500-talets reformation.
År 1618 startade protestantiska böhmiska adelsmän, som fruktade att förlora sin religionsfrihet, det böhmiska upproret. Upproret började med de oplanerat kastade ut tre katolska sändebud genom ett fönster på slottet i Prag. Trots att fallet var 21 meter så överlevde fallet, vilket har debatterats efteråt hur de kunde ske. Två år senare så besegardes upprorsmännen år 1620 i slaget vid Vita berget nära Prag. Som en följd av detta avrättades eller utvisades de lokala protestantiska adelsmännen från landet medan Habsburgarna ersatte dessa med katolsk (och mestadels tysktalande) adel. År 1622 var hela utbildningssystemet i händerna på Jesuiter och alla protestantiska skolor stängdes.
Denna episod anses vara inledningen på det 30-åriga kriget (1618-1648). Kriget växte fram ur dessa religiösa motsättningar mellan katoliker och protestanter, samt vilken auktoritet den tysk-romerske kejsaren skulle ha.
Det påföljande 30 åriga kriget, med den efterföljande svälten och pesten, ledde till en minskning av befolkningen från över 3 miljoner till cirka 800 000 människor. Tjeckien (Böhmen och Mähren) gick till att vara den första protestantiska nationen som gjorde uppror mot Romariket, till att åter bli katolsk. I den Westfaliska freden som följde kriget så nämndes inte ens Brödrakyrkan. Till sist upphörde Brödrakyrkan p g a svåra förföljelser och de få protestanter som inte hade dött, flydde utomlands, andra tvingades leva under ständiga hot om de ville leva ut sin tro som icke-katoliker. Det är från denna protestantiska rörelse och turbulenta tid som Christian David söker sig till greve Zinzendorfs ägor i Sachen i Tyskland, sommaren 1722. Och hans landsmän som kom med honom, vilka var ett hundratal, återupprättade Brödrakyrkan, som i Herrnhut kom att kallas för den moraviska kyrkan.