Nu samlade sig ett stort antal människor på söndagen i Bitterna kyrka. Och så får man då reda på att Landahl hade dött. Och det blir ju en väldig förstämning. Landahl-läsare, de var samlade där. Och en av dem var en god vän till mig, prosten Bengt Svarèn, som många av er kanske känner till. Han var ju där ute. Hans morfar var i Bitterna kyrka 1858. Och skulle höra Landahl. Men han fick vara med och gräva för Landahl. Och hela sitt liv kommer han nu att minnas att han hade grävt för Landahl. Det var det största i hans liv.
Vem är det nu som får ta över predikan då, läsa Landahls predikan? Den är tryckt. Och det var en gosse som hette Carl Gustaf Sandzèn. Som gick upp på predikstolen och läste den här. Som 1858 söker tjänst i Främmestad. Tillträde två år senare. Och nu hade väckelsen kommit tillbaka. Med Sandzèn kommer den gamla väckelsen tillbaka till Främmestad. Nu började ett enormt arbete här i bygden.
Sandzèn och så baron Per Hierta (Hjärta). Som också var pietist och som var en mycket personlig kristen. De hade egentligen önskat att den stora bibelmannen och missionären Peter Fjellstedt skulle komma till Främmestad. Det var uppgjort så. Men det var strul med domkapitlet. Det är ofta så ibland. Och så blev det istället Sandzèn. Och det var nog rätt val. Då har väckelsen kommit tillbaka till Främmestad. Och här samlas ju mängder av människor. Inte bara på gudstjänsterna på söndagen. I Främmestad och Bäreberg. Inte att förglömma. Utan man är tvingad att ha gudstjänster, både vanliga gudstjänster och nattvardsgångar på veckorna. För att alla människor ska kunna komma till kyrkan.
Sandzèn var ju en kraftkarl. Att han tålde väl egentligen inte någon annan vilja än sin egen. Vi hade ju några stycken sådana i Skara stift på den tiden. Men så var det nog med Sandzèn. Hade ingen annan som bestämde utan det var han själv som gjorde det. Och han var med överallt. Och han höll reda på flocken. Och det var bibelförklaringar och katekesförklaringar. Och alla människorna var med på det. Inte minst därför att baron Hierta på Främmestad gård, slottet, väl kanske också var med i det hela.
Hur kunde det då se ut en söndag i Bäreberg? Eller i Främmestad? Jo, som väl är så har vi en uppteckning av det. Lyssna noga nu. 1886 är detta. Och det är en högmässa på sommaren i Bärebergs kyrka. Det är en som heter Emily Ödman som skriver i sin bok Student- och ungdomsminnen. Gudstjänsten kom att sätta djupa spår hos honom. Vid framkomsten till kyrkan fann Ödman den så fullsatt. Att han endast med svårighet kunde ta sig fram till den plats som han har blivit anvisad. Han berättar; kyrkan var så överfull med folk. Att till och med på själva altarringen, som ju annars blott är till för knäböjande nattvardsgäster, var så förvandlad till en allmän sittbänk. Och i hela koret och i den stora gången, överallt stort folk i skaror som inte fick plats i de överfulla bänkarna. Och i hela kyrkan rådde en andaktsfull och väntande stillhet. Fantastiskt.
Och det finns många berättelser om Sandzéns framfart. Det påstås till och med att han tvättade två flickor som kom från Göteborg. Som hade varit piga där ute i sakristian. Så att deras lockar försvann. Jag vet inte hur sant det är. Och det är klart att det alltid är med sådana här stora personer som har betytt mycket. Så finns det också en baksida.
Sandzén är alltså i Främmestad ända till 1894. Och det är inte så långt från vår tid. Så dör han. Och två år efteråt så dör kan man säga den sista stora väckelsepredikanten i vår kyrka. Det är inte någon frikyrkopredikant utan den som var väckelsepredikant i kyrkan. Och då är vi förflyttade till Ryda. Sandzén var 35 år i Främmestad. Men i Ryda så fanns det en som varit präst i 40 år i Ryda.